Historisk bakgrund

av professor i historia Kristian Gerner

På svenska avses när man använder ordet "Baltikum" de tre staterna Estland, Lettland och Litauen. Detta område var fram till avsättandet av den ryske tsaren år 1917 en del av det ryska imperiet. I samband med inbördeskriget i Ryssland utropade 1918 politiker i Tallinn, Riga och Vilnius självständiga stater med namnen Estland, Lettland och Litauen. Vid samma tid försökte kommunisterna skapa sovjetrepubliker av dessa stater, men 1920 erkände den kommunistiska regimen i Sovjetryssland Estland, Lettland och Litauen och lovade att respektera deras gränser och suveränitet.

För många människor i Baltikum kom ordet "kommunism" redan vid denna tid att förknippas med sovjetisk makt. Det sovjetiska väldet kom att förknippas med det historiska ryska imperiet. Genom överenskommelsen mellan Nazityskland och Sovjetunionen 1939 hamnade Baltikum i den sovjetiska intressesfären. Överenskommelsen blev känd som Molotov-Ribbentroppakten. Molotov var Sovjetunionens, Ribbentrop Tysklands utrikesminister.

I enlighet med paktens anda riktade Stalin krav till de tre baltiska staterna att underordna sig Sovjetunionen militärt. Hösten 1939 installerade sig den sovjetiska krigsmakten Röda armén i Baltikum. Våren och sommaren 1940 ockuperade Nazityskland Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Frankrike.

Storbritannien stod ensamt mot Nazityskland. Sovjetunionens ledare Stalin grep tillfället och tvingade med hjälp av militära påtryckningar Estlands, Lettlands och Litauens regeringar att genomföra nyval och därefter att anhålla om att respektive stat upptogs i Sovjetunionen och blev sovjetrepublik. Detta skedde i juli 1940. I mitten av juni 1941 befästes den sovjetiska makten ytterligare genom att den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD grep och förde bort till straffläger i Sovjetunionen företagare, intellektuella och kända icke- kommunistiska politiker.

I slutet av juni 1941 ockuperade Tyskland Baltikum. Sovjetmaktens representanter och i stort sett alla judar fängslades och mördades. Vissa kristna ester, letter och litauer deltog i morden på de judiska landsmännen. De tyska ockupanterna spred sin antisemitiska propaganda.

Den traditionella antisemitismen förstärktes av att judarna som folk likställdes med kommunismen. Ett särskilt ord, "judebolsjevik", användes i detta sammanhang om varje jude, alldeles oavsett om individen var kommunist eller inte.

Hösten 1944 och våren 1945 återerövrade Röda armén Baltikum. Många balter flydde undan de framryckande ryssarna. Många ester och flera letter kom till Sverige. De baltiska staterna blev på nytt sovjetrepubliker.

De sovjetiska makthavarna befäste den kommunistiska politiska diktaturen, förstatligade näringslivet, kollektiviserade jordbruket, stängde med hänvisning till militära säkerhetsskäl kustområdena för den inhemska befolkningen samt deporterade ett par hundra tusen balter till sovjetiska fångläger i Sibirien och norra Ryssland, den så kallade Gulag-arkipelagen.

Kommunism blev för många människor i Baltikum liktydigt med övervåld, massmord och deportation.

Under perioden 1945 – 1985 fanns det i Sverige två helt olika uppfattningar om verkligheten i Baltikum. Vänstern, särskilt kommunisterna, ansåg att sovjetmakten innebar frihet och välfärd för ester, letter och litauer. De borgerliga med folkpartiet i spetsen uppfattade att Baltikum inte bara var offer för kommunistisk diktatur i största allmänhet utan även för nationellt förtryck.

De ester och letter som levde i Sverige och en stor del av esterna, letterna och litauerna i Sovjetunionen delade de borgerligas uppfattning.

Baltikums historia under den sovjetiska perioden kan förenklat skrivas som två berättelser, den kommunistiska och den baltiska.

Den kommunistiska berättelsen om Baltikum börjar med att folket tar makten och upprättar sovjetrepubliker 1918. Därefter tar borgarna makten i alla de tre staterna när Sovjetryssland kämpar för sin existens i inbördeskriget och i kriget mot Polen 1920. De baltiska staterna blir diktaturer som förtrycker arbetarklassen.

1940 befriar Röda armén balterna från borgarnas förtryck. 1941 blir de åter sovjetrepubliker. Sedan följer drygt tre år av nazistisk ockupation, då många balter avslöjar sig som fascister. 1945 befrias Baltikum på nytt. De baltiska republikerna får ett blomstrande näringsliv i planekonomins och kollektiviseringens tecken.

Länderna industrialiseras tack vare massiv hjälp från det stora ryska folket, som flyttar in i stor mängd till Estlands och Lettlands huvudstäder Tallinn och Riga och till städer som Narva och Daugavspils. När sovjetmakten drabbas av svaghet på grund av Gorbatjovs reformpolitik, dyker det upp baltiska nationalister som med stöd av exilbalter i Västeuropa och Nordamerika griper makten.

När Gorbatjov utsätts för ett kuppförsök i Moskva augusti 1991, passar de baltiska republikerna på att träda ut ur Sovjetunionen. Sovjetunionen accepterar detta och erkänner i september 1991 de tre baltiska staterna.

Den baltiska berättelsen om Baltikum börjar i forntiden och beskriver hur ester, letter och litauer slog sig ned vid Östersjöns stränder. Sedan sveper berättelsen genom Östersjöområdets historia och kampen mellan Sverige, Polen- Litauen och Ryssland om herraväldet.

Efter Tsarrysslands sammanbrott utropar estniska, lettiska och litauiska patrioter självständiga stater 1918. De erkänns av omvärlden, inklusive Sovjetryssland och blir medlemmar av Nationernas Förbund. De blir demokratier men får 1926 (Litauen) och 1934 (Estland och Lettland) auktoritärt styre.

1939 blir de offer för Nazitysklands och Sovjetunionens uppgörelse, Molotov- Ribbentroppakten. Därefter utsätts de för sovjetisk ockupation, nazistisk ockupation, och sovjetisk ockupation igen. Hela näringslivet förstatligas, jordbruket kollektiviseras, planekonomi införs och ett par hundra tusen balter deporteras till norra Ryssland och Sibirien.

Hundratusentals ryssar slår sig ned i de stora städerna, kontakterna med omvärlden bryts, historieskrivningen blir en enda lång förfalskning. De inhemska språken litauiska, lettiska och estniska trängs undan av ryskan: all balter måste läsa ryska, men knappast några ryssar i Baltikum lär sig det inhemska språket. Naturmiljön förorenas som en följd av den sovjetiska planekonomins hänsynslösa exploatering av naturresurserna.

Men trots censuren, övervakningen och de offentliga lögnerna överlever balternas egen berättelse i familjerna. Vid köksbordet får man lära sig den historia som inte lärs ut i skolan. Genom att lyssna på den amerikanska radiostationen Radio Liberty får man information om vad som faktiskt händer i Sovjetunionen och i den övriga världen. När TV etableras på 1960-talet kan människorna i norra Estland följa finsk TV – estniska och finska är ungefär så lika varandra som svenska och norska – och genom den inblick de får i livet i Finland skaffa sig kunskaper om ett bättre alternativ till livet i Sovjetunionen.

När Gorbatjov förkunnar perestrojka, som innebär att lokala initiativ tillåts i ekonomin, och glasnost, som innebär att man får uttrycka sig fritt i både tal och skrift och organisera sig i intressegrupper, bildar ester, letter och litauer "folkfronter för perestrojka". Detta sker i början av 1988. I slutet av samma år blir de "folkfronter för suveränitet". I augusti 1991 återupprättar de baltiska staterna sin självständighet. Kommunismen förpassas till historien som en ond dröm.

Frågan "vad är kommunism"? besvaras av många ryssar med att Sovjetunionen var en kommunistisk stat, som man som ryss är stolt över. Omvärlden respekterade den mäktiga staten och ryssarna erkändes som ett stort folk. De flesta balter besvarar frågan med att kommunismen var nationellt förtryck, kulturell ofrihet, miljöförstöring och mycket låg levnadsstandard.

Om man gör en mycket enkel och renodlad sammanfattning kan man säga: För nationalistiska ryssar var Sovjetunionen ett hedervärt försök att förverkliga det kommunistiska paradiset, men för de flesta balter var Sovjetunionen snarare ett kommunistiskt helvete.

Av professor i historia Kristian Gerner

© Om Kommunismen och Föreningen för upplysning om kommunismen, http://www.omkommunismen.se, http://www.upplysningomkommunismen.se