Efter att ha tvingats uppleva den kommunistiska terrorn under den föregående ryska ockupationen under “skräckens år” 1940-41, utbröt en massflykt västerut från Estland, Lettland och Litauen när den ryska Röda Armén åter närmade sig de tre länderna efter att den tyska krigslyckan vänt.

Hundratusentals människor, framförallt från Estland och Lettland, flydde desperat västerut över havet, bort från krig, terror och förtryck. Tiotusentals av dessa människor nådde Sverige, många i små, överlastade öppna båtar efter att ha färdats i flera dygn över öppet hav, i ständig skräck för att bli beskjutna av ryska flygplan. Från Litauen gick flykten mestadels landvägen västerut, genom de till slagfält förvandlade östra Tyskland och Polen.

I Sverige väntade först en tillvaro i flyktingläger, därefter en osäker tillvaro som “sovjetmedborgare” i Sverige och en ständig rädsla att bli utlämnad till sitt “hemland” Sovjetunionen. Sverige hade, tvärtemot de flesta andra länder (men tillsammans med Hitlers Tyskland och Francos Spanien) erkänt den sovjetiska ockupationen av Estland, Lettland och Litauen som laglig.

Därför betraktades de baltiska flyktingarna i Sverige, till skillnad från i andra länder, som sovjetmedborgare av myndigheterna. Enligt de baltiska flyktingarna, deras exilregeringar och övriga västländer, var deras hemländer ockuperade av Sovjetunionen och deras lagliga hemländer existerade inte längre.

Den lettiska flyktingbåten “Centiba” har just lagt till i Herrvik på Östra Gotland den 10 november 1944

I Sverige hetsade kommunistiska och socialistiska tidningar mot flyktingarna från Baltikum. Hälften av alla svenskar, de flesta inom arbetarklassen, ville kasta ut alla balter. Det påstods att de var “fascistslödder”, "tyskdrängar" eller “judemördare” och att de spred illvilliga lögner om det socialistiska samhället. Tage Erlander sade att “arbetarklassen står så absolut enig i kravet: -ut med balterna.”

"Ut med packet!", utropade en ledande svensk kvällstidning. "Baltiska fascister i massor till Sverige!" var en löpsedel för Sveriges Kommunistiska Parti (senare Vänsterpartiets) tidning Ny Dag.

De svenska myndigheterna lämnade på eget initiativ ut de baltiska flyktingarnas båtar till Sovjetunionen som “stulen Sovjetisk statsegendom”, och lät i samband med detta rysk militär paradera genom Slite på Gotland.

Den estländska flickan Anne Jüris (senare distriktssköterska bosatt i Kramfors) i flyktinglägret i Fårösund, lyckligt omedveten om debatten de svenska tidningarna.

Senare lämnade den svenska regeringen, i motsats till övriga västländer, ut 146 mestadels lettiska soldater till Sovjetunionen (den s.k Baltutlämningen) trots den behandling som alla visste väntade dem där. Dessa händelser i kombination med de utbredda antibaltiska stämningarna i Sverige gjorde att många balter valde att lämna Sverige för att istället söka sig vidare till den större tryggheten i Kanada och USA.

Kvar blev ändå den största delen av flyktingarna från Estland och Lettland. De smälte snabbt in i det svenska samhället och har blivit en av de invandrargrupper som bidragit mest till att bygga upp det svenska samhället.

Starka och livskraftiga exilorganisationer av många olika slag bildades i Sverige och var aktiva under hela den kommunistiska ockupationen av Baltikum. Lyckan var stor när hemländerna äntligen blev fria igen 1991, trots att alltför många aldrig fick uppleva den dagen.

Flykten över havet